Mitt liv, mina funderingar, min resa - välkommen att följa med. Singeltjej som bytt Sveriges fyra årstider mot Singapores två. Spännande, kul, efterlängtat...och oerhört skrämmande.
Så har man då lekt premiärlejon. Gått på röda mattan, zick-zackat mellan vimmelfotografer och trängts med en hel hoper kändisar – både stora och små sådana. Personligen blev jag nog mest imponerad av Britt Ekland. Jäklar vad snygg hon är!!!
Till filmen då. Den var i skalan okej till bra. Färgad av serien så förväntade jag mig något i ungefär samma stil. Det fick jag inte. Tvärtom. Seriens glättiga pasteller var utbytta mot en aningens mörkare nyanser. Inte en krokodil fanns där i sikte. Inte ens en uppkavlad kavajärm såg jag. Fast är lika glad för det. Fanns väl ett och annat i filmen som kanske kunde uteslutits och vissa trådar tappades bort nånstans halvvägs, men jag kan absolut rekommendera den. Om inte annat för att det är en film där man inte behöver tänka och fokusera så mycket. Det är bara att luta sig tillbaka och följa med på resan.
Som med alla premiärer så följdes den av efterfest. Denna hölls på Villa Pauli i Djursholm. Som uppvuxen i Danderyd har Villa Pauli alltid haft en speciell klang. Mest för att det var ett ställe dit man bara fick komma på nåder, dvs om man kände nån som var medlem. Det gjorde inte jag. Men – äntligen - fick jag då passera genom grindarna till detta vackra ställe. För vackert är det. På gräsmattan stod uppdukat en stor buffé, och runt om fanns barer som serverade den ena Absolut-drinken efter den andra. Gratis är gott men kan också vara farligt, fanns en och annan som senare under kvällen hade lite svårt med både fokusering och gång.
Kvällen avslutades sen på Plaza som hade Grand Opening efter sommaren. Jag är lite tudelad när det kommer till Plaza. Visst har jag haft skoj när jag varit där (med undantag för då jag knuffades i trappan och slog mig så illa att jag inte kunde visa mig ute på en vecka) och alltid springer man på bekanta, men själva stället i sig - njae, det har tyvärr fortfarande lite för mycket känsla av Finlandsbåt över sig. Vi stannade där nån timme innan det kändes som vi gjort vårt för denna gång och åkte hem. Huvudet och kroppen är enormt tacksamma för det beslutet.
Roligt var det, en och annan bekanting sprangs det på och ja just det, klädseln fungerade alldeles utmärkt. Hade inte behövt oroa mig det minsta. Okej, bredvid några av de små ”Barbie-dockor” som sprang omkring så såg jag väl kanske ut som kusinen från landet.
Men helt ärligt - I couldn’t care less... ;) Anette funderade lite vid
16:43 och
0 har tyckt till
A net around the world
